you still have all of me..
skrev just ett vääääääldigt,väldigt långt inlägg om tankar och känslor som jagat mig hela kvällen,
ibland önskar jag verkligen att jag fick vara den som inte tänker alls..
ganska snabbt bestämde jag mig för att ta bort att jag skrivit, samtidigt så grymt skönt att fått skriva av mig allt som behövde få komma ut..ibland handlar de inte om att nån måste se eller lyssna, bara att få ur sig allting, för att på nått sätt resa sig upp, lämna de som var och gå vidare..
senaste tiden känns de verkligen som att jag försökt vara allt på samma gång,
försöker ställa upp för de som behöver de, men ibland räcker de inte hur mycket man än försöker..
vill inte göra någon besviken, och istället slutar de oftast med att de är jag själv som blir de..
detta säger er nog ingenting, men för mig känns de bättre, självisk ?
ah, kanske..
man måste få ha dåliga dagar..
just idag saknar jag stockholm jätte mycket..
vara precis den man vill vara, men ändå bara en i mängden..
